Undersöškningar

I undersökningsurvalet ingår följande metoder:

Cytologi

Ryggmärgsvätska, 4059 Li-Syto

Indikationer: Uppföljning av centrala nervsystemets maligna, särskilt metastatiska, samt inflammatoriska processer.

Prov: Provet blandas med 50-70% etanol i förhållande 1:1. Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Av provet framställs ett cellcentrifugpreparat, som färgas med Papanicolaous metod.

Resultat: I primära hjärntumörer hittas tumörceller sällan, men vid metastaser, särskilt meningeal carcinos, lymfom och leukemier är fyndet rikligare. Neutrofiler tyder på infektion, hemosiderofager på blödning och aktiverade lymfoida celler och plasmaceller på kroniska infektioner och andra inflammatoriska tillstånd.

Endometrium, 4189 Ut-Syto*

Indikationer: Diagnostik av premaligna och maligna processer (hyperplasier, carcinom) i endometrium.

Prov: Tas med en endometriumborste från endometrium. Provet stryks ut på ett objektglas och fixeras med etanolbaserad fixeringsspray innan provet torkar. Också ofixerade lufttorkade utstrykspreparat kan skickas. Provmaterial bör även tas i en provburk som innehåller 50% etanol. Ofta är provmaterialet så rikligt att man oberoende av alkoholfixeringen även framställer ett histologiskt preparat.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: På cellcentrifugpreparat och fixerade utstrukna prov görs Papanicolaous färgning. På ofixerade utstrukna prov görs May-Grünwald-Giemsa-färgning.

Resultat: Ett verbalt utlåtande samt en malignitetsbedömning enligt Papanicolao ges. På de prov som behandlats som histologiskt prov ges ett verbalt utlåtande och patologisk-anatomisk diagnos (PAD). Cellprov från endometrium är en sensitiv metod vid diagnostik av endometriumcancer. Vid hyperplasier är undersökningen mindre sensitiv.

Gynekologisk cellprov, 4044 Pt-Papa-1 och 4045(»screening») Pt-Papa-2

Indikationer: Konstaterande av förstadieförändringar (dysplasier) och tidig livmoderhalscancer, förändringar förorsakade av HPV (Human papilloma virus) (kondylom), och inflammatoriska förändringar. På basen av ett gynekologiskt cellprov kan man konstatera följande infektioner: jästsvamp (Candida albicans), Trichomonas vaginalis och bakteriell vaginos (blandflora, clueceller). Bedömande av hormonstatus.

Prov: Provet breds ut på objektglaset så, att endocervixprovet kommer närmast namn och nummer, exocervixprovet i mitten, och vaginaprovet på motsatt sida. Att uppmärksamma: För att provet ska vara så informativt som möjligt, bör det vara representativt och innehålla möjligast mycket celler från endocervix, exocervix och vagina. Provet får inte torka före fixering, och provet ska inte gnuggas mot glaset, för då kan cellerna skadas. Om man vill ha en bedömning av hormonstatus på basen av smearet, bör man ta det på följande vis: Östrogenverkan hos menstruerande fertila kvinnor undersöks från prov taget på menstruationscykelns 12 - 15:de dag. Lutealverkan undersöks i prov taget dagarna 21 – 24. Proven bör tas under samma menstruationscykel för att få tillförlitlig information om ovulation och gulkroppsfunktion. Prover som skickas på en gång bedöms för priset på ett prov.

Observera: Provet fixeras med en etanolbaserad fixativspray eller i ett 95% etanolbad. Etanolfixeringer bör ta minst 15 minuter och alkoholen bör täcka provet helt och hållet. Provet bör torka i minst 20 minuter innan det packas i en provglasask. Proven håller inte evigt fast de är fixerade. Därför bör de levereras till laboratoriet inom en vecka. Om cytologiska prov skickas i samma förpackning som histologiska prov i formalin, bör de cytologiska objektglasen skyddas för formalinånga genom att sätta provglasasken i en tät plastpåse.

Remiss: En ljusröd remissblankett i A4-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Fixerat cellpreparat färgas enligt Papanicolaous metod.

Resultat: Ett utlåtande över undersökningen ges enligt en blankett som följer The Bethesda System 2001. Vid avvikande fynd ger patologen en rekommendation angående eventuella uppföljningsprov. I utlåtandet tar man också ställning till om hormonstatus enligt cellbilden motsvarar förhandsuppgifterna och patientens ålder. The Bethesda System 2001 är ett system, där man i svaret först tar ställning till provets representativitet. Den allmäna klassificeringen anger om det finns epitelcellatypi i det undersökta provet eller inte (provet representerar normala celler, är från en godartad slemhinneförändring eller representerar en atypisk förändring (cancer, förstadieförändring eller förändring som möjligen /troligen leder till förstadieförändring)). I de deskriptiva diagnoserna anges närmare möjlig mikro-organism (trichomonas, jästsvamp (sporer/hyfer), blandlora/clueceller, actinomyces, herpes simplex) eller reaktiv epitelförändring (inflammation/regeneration, atrofisk vaginit, strålförändring, IUD-förändring, annan). Om fyndet är atypiskt, klargör man i svaret om förändringen var i skiv- eller cylinderepitel och i vilken eller vilka delar av provet det förekom.

Den största fördelen med Bethesda-systemet är uppdelningen av skivepitelförändringar i flera klasser, som har histologiska motsvarigheter: (a) obestämd atypi i skivepitel (ASC-US och ASC-H) (b) lindrig SIL (squamous intraepithelial lesion; lindrig dysplasi = CIN I); (c) svår SIL (måttlig dysplasi = CIN II, eller svår dysplasi och carcinoma in situ = CIN III) och (d) skivepitelcarcinom. En motsvarande bedömning vid cylinderepitelförändringar ges. I Bethesda-systemets provsvar anges alltid en bedömning av hormonstatus. Vid skild förfrågan ger laboratoriet också ett traditionellt mognadsindex (karyopyknosindex) och lutealverkan. Mognadsindex ges genom att man anger procentuella andelen parabasala, intemediära och ytliga celler (t.ex. 0/80/20) Lutealverkan anges som positiv, oklar eller negativ. I screeningproven 4045 Pt-Papa-2 har vi övergått till Bethesda-systemet.

Inom gynekologisk cytologi strävar laboratoriet till att frångå rapportering enligt Papanicolaous klasser och renhetsgrader (Det finns en konceptuell diskrepans mellan The Bethesda System och de konventionella Papanicolaou-klasserna då det gäller reaktiva förändringar (tex regeneration, skivepitelmetaplasi osv). Denna kan i vissa fall förorsaka tolkningssvårigheter för klinikerna.)

Pleuravätska, 4076 Pf-Syto

Indikationer: Ansamling av pleural vätska. Diagnostik och uppföljning av maligna processer. 
Prov: Provets volym blandas med lika mycket 50 - 70%:ig etanol.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Papanicolaou-färgat cellcentrifugpreparat. Man kan också först centrifugera provet med låg varvhastighet (1500-2000 rpm ca 15 ninuter) och därefter fixera sedimentet med 50% etanol (10-20 ml).

Resultat: Vid pleural carcinos hittas tumörceller så gott som alltid. Oftast handlar det om metastaserat adenocarcinom. Carcinomets ursprung kan sällan bedömas på basen av cytologi. Benign mesotelproliferation och malignt mesoteliom kan ibland vara svåra att differentiera. Differentialdiagnostiken mellan malignt mesoteliom och adenocarcinom kan också ibland vara svår enbart på basen av cytologi. Vid rent inflammatoriska processer kommer man sällan till specifik diagnos.

Luftrör (borstprov), 4040 Bf-Syto

Indikation: Diagnostik av bronkiala maligniteter.
Prov: Provmaterial tas i fixeringsvätskeburk, som innehåller 50% etanol. En del kan strykas direkt på ett objektglas, som kan fixeras med sprayfixativ eller torka utan fixering före leverans till laboratoriet.
Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.
Metod: Icke fixerat prov May-Grünwald-Giemsa-färgas. Cellcentrifugpreparat och fixerat utstryksprov Papanicolaou-färgas.
Resultat: Borstprovmaterialets fördel jämfört med sputumprov är det, att borsprovet praktiskt taget alltid är representativt gällande celler från luftrörsslemhinnan. Till skillnad från sputumprov bör man uppmärksamma, att ett bra sputumprov representerar en stor del av bronkernas slemhinna och alveolerna, medan man med borstprovet får celler från en enskild lokalisation.

Ventrikel (borstprov), 4062 St-Syto*

Indikation: Diagnostik av maligna sjukdomar i magsäcken. Magsäcksborstprov tas numera sällan. Ett histologiskt prov taget i samband med gastroskopi ger så gott som alltid noggrannare upplysningar om processen än ett borstprov.

Prov: Provet tas i samband med gastroskopi med en för ändamålet framställd borste direkt från förändringen som är av intresse. En del av cellerna kan strykas ut på ett objektglas, som sedan antingen fixeras med sprayfixativ eller får torka utan fixering. Resten av provet sköljs i en provburk innehållande 50 % etanol.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Cellcentrifugpreparat och fixerat utstryksprov Papanicolaou-färgas. Icke fixerat prov May-Grünwald-Giemsa-färgas.

Resultat: Om förändringen som undersöks är ett carcinom, hittas tumörceller vanligtvis. Vid kanten av godartade ulcus och vid aktiv agstrit förekommer benign atypi som försvårar tolkningen. Ett biopsiprov för histologisk undersökning rekommenderas därför parallellt med borstprovet.

Annan cytologi, 3053 C-Syto

Indikation: Diagnostik av maligna och inflammatoriska processer. Hit hör alla de cytologiska prov, som inte nämnts annanstans.

Prov: Provet kan antingen tas i 50 %:ig etanol eller strykas ut direkt på ett objektglas. Ett utstruket prov kan fixeras med sprayfixativ eller låtas torka utan fixering.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Cellcentrifugpreparat och fixerat utstruket prov Papanicolaou-färgas. Icke fixerat prov May-Grünwald-Giemsa-färgas.

Resultat: Resultatet meddelas som Papanicolaou-klass och vid behov ges ett verbalt utlåtande.

Finnålsbiopsi, 3990 Ts-FNAB

Indikation: Utvecklingen av radiologiska undersökningsmetoder med styrd provtagning har lett till att man allt oftare utnyttjar finnålsbiopsimaterial för diagnostik av bl.a. tumörer. Indikationer är både utredning av neoplastiska sjukdomars karaktär och inflammatoriska processer. Provet bör tas omsorgsfullt, så att provmaterialet representerar förändringen och är möjligast blodfritt och rikligt.

Prov: Vid finnålsbiopsiprovtagning bör man uppmärksamma följande:

  • Provet tas med en spruta och till sitt yttre mått 0,6 mm stor nål. Nålen och sprutan kan hanteras som sådana eller fästas vid en pistolliknande apparat som underlättar provtagningen.
  • Nålen trycks in i målet, om möjligt håller man målet stabilt med den andra handen. Därefter drar man sprutans kolv bakåt. Medan det råder undertryck förs nålen fram och tillbaka 4-5 gånger i målet som ska undersökas. Då aspirationen avslutas släpps kolven fri innan nålen tas ur vävnaden. På det viset undviker man att provmaterialet hamnar in i sprutan.
  • När nålen har tagits ur målet, tas den loss från sprutan. In i sprutan dras luft, med vilken cellerna i nålen sprutas på ett objektglas. Med ett annat glas stryker man ut materialet. Båda glasen får lufttorka. Resten av cellerna sköljs ur sprutan och nålen i 50%:ig etanol. Åtgärden upprepas med rena tillbehör. I etanol borde man alltid också ta rikligt med material med skilda stick. Särskilt finnålsdiagnostik av prostatacancer baserar sig just på etanolfixerat material.
  • Ett nytt prov bör alltid strykas ut på nya objektglas. Samma etanolburk kan dock användas till ett nytt prov, om proven inte med avsikt tagits från olika lokalisationer.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Patologilaboratoriet framställer ett cellcentrifugpreparat av det i etanol fixerade materialet. Preparatet Papanicolaou-färgas. Lufttorkade ofixerade objektglas May-Grünwald-Giemsa-färgas och fixerade utstryksprov hematoxylin-eosin-färgas.

Resultat: Finnålsbiopsi är en användbar metod i all tumördiagnostik. De vanligaste är prostata-, sköldkörtel-, spottkörtel-, bröst- och lymfkörtelprov. Lymfomtyp kan oftast inte bedömas på basen av finnålsbiopsi. Särskilt då det gäller sköldkörtelsjukdomar kan finnålsbiopsi också användas för att diagnostisera inflammatoriska förändringar (t ex Hashimotos och de Quervains tyreoidit).

Bröstsekret, 4077 Mf-Syto

Indikation: Patologiskt sekret från bröst, som inte härrör sig från mjölkutsöndring. 
Prov: Sekretet sköljs i 50% etanol eller stryks ut på ett objektglas och lufttorkas.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Papanicolaou-färgat cellcentrifug- eller May-Grünwald-Giemsa-färgat utstryksprov.

Resultat: I sekretet ser man oftast enbart makrofager. Vid intraduktalt carcinom kan det fjälla celler i bröstsekretet. I samband med benigna processer (inflammationer, duktala papillom) kan det också förekomma bröstsekret. Spontant kommande seröst eller blodigt sekret från en bröstvårtskörtelgång beror oftast på papillom, duktektasi, mastopati eller intraduktalt carcinom. Mjölkaktigt sekret från fler än en körtelgång är oftast inte ett tecken på bröstcancer. Benignt fynd vid cytologisk undersökning av bröstsekret utesluter inte tillförlitligt en elakartad tumör. 

Ascitesvätska, 4037 As-Syto

Indikation: Ökad vätskemängd i bukhålan. Tumörmisstanke i bukhinnan eller bukhålan.

Prov: Till provvolymen blandas minst samma mängd 50-70% etanol. Provet tas genom bukväggen eller vaginalt från fossa Douglasi.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Papanicolaou-färgat cellcentrifugpreparat.

Resultat: Om resultatet klart tyder på malignitet eller annars är specifikt, ges ett verbalt utlåtande. Celler som flagat av i ascitesvätskan kan ge information om orsaken bakom ascitesvätskebildningen. Det handlar närmast om att skilja på vätskebildning förorsakad av maligna tumörer och lever- eller hypoproteinemirelaterad vätskebildning. I samband med ascites ser man ofta reaktiv mesotelproliferation, fastän det inte skulle handla om en tumör. I sådana fall ges Papanicolaou klass 2. Det är sällan möjligt att ange det exakta ursprungsorganet vid maligna processer.

Urin, 4078 U-Syto-1 och 4079 U-Syto-2

Indikationer: Diagnostik och uppföljning av elakartade tumörer i urinvägarna.

Prov: Urin tillsätts i 50 - 70% etanol lika stor volym som fixativ. Provet kan också först centrifugeras med låg hastighet (1500 - 2000 rpm i 15 min), därefter fixeras sedimentet med 50% etanol (10 - 20 ml). Kontamination med skivepitel från uretramynningen och särskilt från vagina bör undvikas. Eftersom urinblåsan lagrar urinen en stund, kan degeneration av celler försvåra bedömningen. Det rekommenderas, att urinen har varit i blåsan 4 timmar; morgonurinens celler är oftast för degenererade. Prov som tas med kateter eller sköljning av blåsan är oftast bättre. De innehåller oftast märkbart rikligare celler än så kallade vanliga urinprov. Det bör alltid nämnas i remissen om instrumentering avnvänds vid provtagningen. Annars kan den rikliga cellmängden leda till felaktig bedömning. Serieundersökningen 4079 U-Syto-2 behandlas likadant som 4078 U-Syto-1 prov.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Papanicoaou-färgning av cellcentrifugpreparat.

Resultat: Vid primärdiagnostik av urinvägarnas epitels (urotelets) tumörer är urinens cytologiska undersökning viktig, billig och sensitiv. Urinblåsans carcinom hittas i de flesta fallen. Även från cancer i njurpelvis fjällar det rätt ofta celler i urinen. Från njurparenkymens cancer fjällar det däremot sällan celler. Infektioner förorsakar förändringar i urinvägarnas epitel. Förändringarna är sällan specifika. De kan ändå leda till kärnatypi i epitelet. Benign atypi förekommer speciellt efter strålbehandling och lokal cytostatikabehandling. Cell- eller proteincylindrar (casts, på engelska) i urinen tyder på skada i njurparenkymen, men cytologiska prov kan ändå inte användas för att diagnostisera njurvävnadens inflammatoriska sjukdomar.

Sputum, 4080 Ex-Syto-1 och 4081 Ex-Syto-2

Indikation: Diagnostik av tumörer i lunga och luftrör. Att observera: Förutsättningen för undersökningen är, att sputummaterialet innehåller celler från alveolnivå. Celler från svalget eller spott är inte dugligt material för cytologisk bedömning av lungprocesser. Om materialet inte innehåller alveolmakrofager, är svaret klass 0.

Prov: Patienten bör förberedas för provtagningen. På kvällen borstar patienten tänderna. På morgonen sköljs munnen med vatten före hostandet. Provet upphostas direkt i en burk, som innehåller ca 20 ml kall 50 % etanol. Om sputum inte fås på detta vis, kan man låta patienten andas varm ånga i 10 minuter, eller använda mukolyter i några dagars tid före provtagningen. Det bästa resultatet fås oftast då man tar prov tre morgnar i rad. Det lönar sig att skicka alla prov på en gång för bedömning. Med varje prov ska det följa en egen remiss med ordentliga förhandsuppgifter. Serieundersökningsprovet 4081 Ex-Syto-2 behandlas likadant som 4080 Ex-Syto-1-provet.

Metod: Patologilaboratoriet gör ett utstryksprov, som färgas enligt Papanicolaou.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Resultat: Största delen av primära maligna lungprocesser hittas med sputumprov. Metastatiska maligniteter är svårare att konstatera. Oftast kan man på basen av provet säga, om det handlar om skivepitel-, adeno- eller parvocellulär cancer. Det är inte alltid möjligt att skilja på primär lungcancer och metastas. Det är lätt att konstatera skivepitelmetaplasi i bronkerna med ett sputumprov. Premaligna dysplasier kan däremot förorsaka tolkningssvårigheter. Sputumprovet är inte särkskilt lämpligt för diagnostik av inflammatoriska lungssjukdomar. Cytologisk tolkning av bronkoalveolär vätska med specialfärgningar (4038 B1-BAL-1) är ett bättre alternativ. B1-BAL-1 med diff-räkning hör inte till PLSF Ab:s undersökningsurval.

Cytologi av ögats bindehinna, 4423 Ko-Syto

Indikation: Utredning av inflammationer av bindehinnan. Allergisk konjunktivit kan förorsaka relativ eosinofili.

Prov: Provet tas från bindehinnan med en fuktad bomullspinne. Provet stryks ut på ett objektglas som sedan får torka.

Metod: Modifierad May-Grünwald-Giemsa-färgning.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Resultat: Cellsammansättningen rapporteras i utlåtandet, och provet ges en Papanicolaou-klass.

Cellprov från näshålan, 4068 Ns-Syto

Indikation: Utredning av inflammationer och tumörer i näshålan i fall där det är omöjligt att ta ett histologiskt prov. Vid allergisk rhinit kan sleminnan innehålla relativ eosinofili. Tumördiagnostik görs med samma principer som i annan eksfoliativ cytologi. Underökningen har få indikationer.

Prov: Provet tas från näshålan med en fuktad bomullspinne. Provet stryks ut på ett objektglas som sedan får torka.

Metod: Modifierad May-Grünwald-Giemsa-färgning.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Resultat: Sekretets cellsammansättning rapporteras. Vid tumörer görs en bedömning av dess art.

Synoviavätska, 4421 Sy-Syto

Indikation: Utredning av inflammationer i synovian: purulent, kronisk, eventuelt granulomatotisk synovit/artrit, giktartrit. Indikationerna är få.

Prov: Punkterad ledvätska laggs i alkoholfixativ och kan dessutom strykas ut på ett objektglas.

Metod: Det i etanolfixerade materialet Papanicolaou-färgas. Lufttorkade ofixerade objektglas färgas med modifierad May-Grünwald-Giemsa.

Remiss: En självkopierande vit-grön allmänblankett för cytologiska prov i A5-format eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Resultat: Sekretets cellsammansättning och eventuella kristaller rapporteras. Den eventuella inflammationens karaktär bedöms. Papanicolaou-klass ges.

Histologi

Tjock[grov-]nålsbiopsi från bröst, 6144 Ts-PADBrea (Ts-PAD-PNB ja Ts-PAD-PNBseul)

Indikationer: Diagnostik av godartade (tex. fibroadenom), premaligna (tex. atypisk hyperplasi) och elakartade processer (tex. carcinom) i bröstvävnad.

Prov: Vävnadsprovet tas med en för ändamålet tillverkad biopsinål. Provet fixeras i 10 % formalinlösning.

Med en remiss kan man skicka material från ett bröst. Om provmaterial tas från bägge brösten bör de läggas i skilda burkar och skickas med skilda remisser.

Remiss: Elektronisk remiss används ifall elektronisk remisstrafik är i bruk. I annat fall används en remissblankett som kan laddas ner från PLSF Ab:s nätsidor (histologisk undersökning).

Metod: Histologisk grundprocess, hematoxylin-eosin-färgning, mikroskopi.

Resultat: Diagnosen kan oftast fastställas med grundfärgning[ar]. Ifall fyndet är svårtolkat eller malignsuspekt, görs de immunohistokemiska färgninar (tex. kalponin, SMMHC, alfa-SMA (alfa-slätmuskelaktin, »alpha Smooth Muscle Actin») som är nödvändiga för att ställa diagnos.

Histologi Ts-PAD-1 - Ts-PAD-4, 4054-Ts-PAD-1 4055-Ts-PAD-2 4056-Ts-PAD-3 4194-Ts-PAD-4

Histologiska undersökningar

Indikation: Diagnostik av sjukdomar som förorsakar vävnadsförändringar (PAD = patologisk-anatomisk diagnos).

Prov: Vävnadsprovet sätts i en provkärl med lock innehållande 10% formalin med buffert. Burken ska vara tillräckligt stor och innehålla rikligt med formalin. Det bör vara minst 10 gånger större volym fixativ än vävnad. På burken märks patientens personuppgifter. Om provmaterialet består av flere vävnadsbitar, bör man noggrant märka motsvarande burkar. Från stora operationspreparat kan operatören ta bitar i skilda provburkar. Oftast är det patologen som tar proven för att lösa problemet som tagits upp i remissen. Om man inte kan leverera provet till patologilaboratoriet omedelbart, kan man förvara provet i formalin i rumstemperatur (inte kylskåp). Provet i formalinlösningen får inte heller frysa under transporten. Biopsiprov tas från slemhinnor med en tång som är gjord för ändamålet (t ex tarm, bronker, portio). Från andra vävnader tar man biopsin med kniv eller som tex från prostatan, med biopsinål (Ts-PAD-1 och -2). Vissa prov, som mjälten eller hela lymkörtlar (se nedan, 4049 Ln-PAD), är bra att snitta itu för att försnabba fixering och stoppa autolysen.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring. I remissen bör man klart nämna provtyp, varifrån det tagits och den kliniska frågeställningen.

Metod: Vävnaden dehydreras i etanol, klarifieras i xylen, och gjuts i paraffin. Snitt görs med mikrotom, färgade snitt undersöks med mikroskop. Ben eller annat kalcifierat material dekalcifieras med syra eller EDTA före processen.

Resultat: Den histologiska undersökningen ger oftast svar på frågan om förändringen är en malign tumör, benign tumör, inflammatorisk förändring eller degenerativ process. Även tumörtyp, förstadier och tumörens differentieringsgrad kan fastställas. Vid inflammatoriska processer kan man säga vilken typ det är frågan om, och oftast ge en bedömning om svårighetsgraden. Vid ventrikel-, hud-, lever-, och lungprocesser (se nedan) är den histologiska undersökningen speciellt användbar, förutom vid diagnostik av tumörer, även för att reda ut rent inflammatoriska processer. Vid suspekta cytologiska provresultat bör histologisk undersökning göras för att reda ut förändringens karaktär. Förutom diagnos ger man alltid också ett utlåtande, där man motiverar diagnosen. I utlåtandet meddelas också andra för den fortsatta vården viktiga observationer, som tumörens utbredning, och huruvida operationen varit radikal. PLSF Ab följer samma klassificerings- och graderingsprinciper som IAP och ÅUCS:s patologienhet. Bröst- och colonresekatens särskilda drag Då bröst- och colonresekat har undersökts rapporteras fynden förutom i form av utlåtande även som ett sammandrag i tabellform. I tabellen tar man ställning till bl.a. resektionsmarginaler, vid till den minsta resektionsmarginalens riktning, och tumörens storlek. Vid bröstcancer bedöms tumörens progesteron- och estrogenreceptorstatus semikvantitativt samt den eventuella expressionen av Her2/neu-proto-onkogenen. Amplifikation av proto-onkogenen Her2/neu kan underökas med SISH teknik (görs av underleverantör). Her2/neu-SISH-resultatet rapporteras som ett kompletterande utlåtande.

Duodenum, ventrikel och esofagus, 4043 Ts-PAD-Gast

Indikationer: Inflammationer och tumörer i duodenum, ventrikel och esofagus. Misstänkt helicobakteriegastrit, giardias, keliaki eller villusatrofi i samband med dermatitis herpetiformis.

Prov: Biopsierna tagna i samband med gastroskopi sätts i skilda burkar innehållande 10% formalin så att åtmistone duodenum-, antrum- och corpus- och esofagusproven kommer i skilda burkar.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Histologisk grundprocess, AB-PA-S samt Giemsa-färgningar.

Resultat: På basen av mikroskopundersökning ges PAD. Vid gastrit tillsätts diagnosen en bedömning av svårighetsgraden enligt Sydney-systemet på föjande vis: Inflammationsintensitet (infl): 0-3+ Inflammationsaktivitet (akt): 0-3+ Tarmmetaplasi (met): 0-3+ Atrofi (atr): 0-3+, Helicobakterier (hel): 0-3+

Colonoskopi, 4764 Ts-PADColo

Indikationer: Diagnostik och uppföljning av Inflammatoriska sjukdomar i ileum terminale, colon och rectum. Bedömning av inflammatorisk aktivitet och terapirespons. Konstaterande och uppföljning av dysplastiska förändringar. Misstänkt malignitet.

Prov: Prover tagna i samband med ileo-colonoskopin sätts i skilda burkar innehållande 10 % formalin. Provfraktionerna bör numreras och dokumenteras så att lokalisationen av patologiska förändringar kan konstateras.

Remiss: Allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Histologisk grundprocess, Weigert – van Gieson -färgning. Vid behov hematoxylin-eosin färgning efter patologens bedömning.

Resultat: På basen av mikroskopundersökning ges patologisk-anatomisk diagnos — PAD. Patologen strävar till att bestämma den eventuella ileitens, colitens eller proctitens karaktär (tex Colitis ulcerosa, Morbus Crohn, mikroskopisk colit, strålningscolit, Graft vs. host -reaktion). Oftast kan inte en definitiv diagnos ställas förrän den kliniska och endoskopiska bilden korrelerats med patologens synpunkter.

Vid colorektalcancer sammandras de väsentiliga makroskopiska och mikroskopiska fynden i en tabell. I tabellen ingår andelen metastatiska lymfkörtlar av totala antalet lymfkörtlar, resektionsmarginaler, tumörens invasionsdjup för pTNM-klassifiering osv.

Om patologen bedömer att det behövs, tillämpas immunohistokemiska specialmetoder för att uppnå rätt diagnos.

Hud, 4184 Sk-PADIhot

Indikationer: Dermatologiska frågeställningar vid utslag, hudtumörer eller diagnostik av deras förstadier. Tumörresekat behandlas som Ts-PAD-1-4 prov beroende på dess omfattning. Alla tumörer som opereras från huden bör undersökas histologiskt.

Prov: Stansbiopsi eller med kniv tagen biopsi i 10% formalinlösning. Provet bör tas från det kraftigast förändrade området. Vid vesikelbildande sjukdomar och ringformade eczem tas provet från förändringens kant. Vid hårlossning tas två biopsier, av vilka man i laboratoriet gjuter den ena i hudytsnivå, den andra gjuter man som vanligt på tvären. Om man misstänker en process i det subcutana fettet (erythema nodosum, andra panniculiter) eller amyloidos, bör man ta provet så djupt, att fettvävnad följer med. Direkt immunofluorescens (4047 Sk-PAD-IF) ingår inte i PLSF Ab:s undersökningsurval.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring. 


Metod: Histologisk grundprocess, hematoxylin-eosin- och PAS-färgning.

Resultat: Specifik histopatologisk diagnos fås säkrast om den kliniska frågeställningen och diagnosförslagen är klara och tydliga. Ospecifik dermatit-diagnosen är också till nytta för att utesluta hisopatologiskt specifika förändringar.Vid psoriasis och lichen är fyndet oftast typiskt. Blåsbildande sjukdomar, vaskuliter samt lupus erythematosus kan oftast diagnostiseras utan direkt immunofluorescens.

Prostata, 4763 Ts-PADPros

Indikationer: Diagnostik av premaligna och maligna sjukdomar (prostatacarcinom) i prostatan. Diagnostik av prostatit och godartad prostatahyperplasi.

Prov: Vävnadscylindrar tas transrektalt med prostatabiopsinål. Provmaterialet lags I 10 % formalinlösning. Flere biopsier från båda prostataloberna rekommenderas. Proverna kan läggas i skilda burkar så att man kan bestämma förändringarnas lokalisation.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring. PSA-nivån och andelen fritt PSA i serum får gärna nämnas i remissen.

Metod: Histologisk grundprocess, hematoxylin-eosin-färgning.

Resultat: Rutinfärgningen räcker oftast för fastställande av diagnos. Om fyndet är oklart med tanke på malignitet, kan man få avgörande tilläggsinformation från immunohistokemiska färgningar (racemace [AMACR] och p63).

Lymfkörtel, 4424 Pl-PAD

Indikationer: Förstorade lymfkörtlar. Lymfom- eller metastasmisstanke.

Prov: Hel lymfkörtel delas itu och sätts i 10% formalinlösning.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Histologisk grundprocess, Weigert-van Gieson och hematoxylin-eosin-färgningar. Immunohitokemiska och andra specialfärgningar görs vid behov, som underleverans.

Resultat: Histologisk undersökning är grundmetoden för att typisera lymfkörtelsjukdomar. En finnålbiopsi kan oftast bara ge ett riktgivande svar. PLSF Ab klassificerar både Hodgkins och non-Hodgkin lymfom enligt den nyaste WHO-klassificeringen. Carcinommetastaser kan delas upp i adeno- skivepitel- och andra huvudtyper. Oftast kan man ändå inte dra säkra slutsatser om primärtumören.Bland inflammatoriska förändringar är den vanligaste ospecifik lymfonodit. Specifika infektioner är dock vanliga och vid t ex tuberkulos, mononukleos och toxoplasmos är fyndet typiskt.

Placenta, 4424 Pl-PAD

Indikationer: Störningar som observerats i fosterutvecklingen, avvikande fostervatten, graviditetskomplikationer.

Prov: Helst hela placentan med fosterhinnor och navelsträng eller bitar från placenta, hinnor och navelsträng i 10% formalinlösning. Eftersom formalinfixeringen påverkar organets vikt, bör placentan vägas innan den läggs I formalin. Man bör nämna, om vikten tillhör placentan eller efterbörden. Då det är frågan om tvillinggraviditet, bör man ta med av mellanmembranen och placentan därunder.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Histologisk grundprocess, Weigert-van Gieson-färgning. Genetisk analys av villubiopsi hör inte till PLSF Ab:s undersökningsurval.

Resultat: Oftast ses inte specifika förändringar i placentans morfologi. Själva placentans inflammation (icke specifik villit) hittas ibland. Korionamnionit i fosterhinor och funikulit i navelsträngen är däremot rätt vanliga fynd. Specifika infektioner är sällsynta. I samband med medfödda utvecklingsstörningar hos fostret kan placentan speciellt vid fullgången graviditet vara normal. Ibland kan man dock se en ospecifik villusförgreningsstörning. Undersökning av tvillingplacenta kan ge antydningar om graviditeten har varit mono- eller dizygotisk. 

Lunga, 4188* Lu-PAD

Indikationer: Perifera inflammatoriska, degenerativa eller neoplastiska processer som inte kan bedömas från prover tagna vid bronkoskopi, mediastinoskopi eller skopi av pleura.

Prov: Öppen lungbiopsi i 10 % formalinlösning.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Histologisk grundprocess, Weigert-van Gieson- och hematoxylin-eosin-färgningar. PAS- och preussinblå färgningar för att påvisa mikroorganismer och järn.

Resultat: Specifik patologisk-antatomisk diagnos fås alltid, om provet är representativt. Tumörer, infektioner och andra inflammatorisk-degenerativa förändringar kan klassificeras (pneumokonioser, alveoliter, sarkoidos, hemosideros, alveolär proteinos). På basen av järnfärgningen räknas de asbestinnehållande kropparna i provet (ferruginous body). 

Ben, 4060 Bo-PAD och benmärg, 4061 Bm-PAD, 4060* Bo-PAD och 4061 Bm-PAD

Indikationer: Sjukdomsprocesser i benvävnad (Bo-PAD) och hematopoietisk benmärg (Bm-PAD). Som exempel kan man nämna infektioner, metaboliska bensjukdomar, leukemier samt deras förstadier, lymfom, metastaser, myelom. Stora benresekat tillhör grupperna Ts-PAD-1 – 4.

Prov: Trepanatprov i 10% formalinlösning antingen från förändring eller från crista.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Dekalcifiering i syra (Bo-PAD) eller EDTA (Bm-PAD), histologisk grundprocess, Weigert-van Gieson-, hematoxylin-eosin- och preussinblå-färgning (för att påvisa järn, enbart från EDTA-dekalcifierat material). Vid behov görs kloroacetatesterasfärgning som underleverans (för att bedöma granulopoies). För att bedöma benvävnadens struktur polaroskopi. PLSF Ab använder inte plast-gjutteknik och ultraviolettljusmikroskopi som behövs för att undersöka tetracyklinmärkt benvävnad.

Resultat: Bentumörer och vissa icke-neoplastiska sjukdomar såsom Pagets sjukdom och osteoporos kan diagnostiseras. Däremot kan osteomalasi och benvävnadens mineraliseringsgrad inte bedömas pga dekalcifieringsprocessen. Lymfom kan inte typbestämmas från benmärg lika tillförlitligt som från lymfkörtel. Myelodysplasi- och leukemitypisering är riktgivande, och det av hematologen givna utlåtandet på ett aspirat ger i dessa fall en mera specifik diagnos. Om man inte får ett prov av benmärgen med aspiration (myelofibros eller benmärg full av neoplastiska celler), är benmärgsbiopsin antagligen den enda undersökningen som leder till diagnos. 

Lever, 4064 Lr-PAD

Indikationer: Levertumörer samt icke-neoplastiska förändringar såsom hepatiter, kirros och medfödda störningar i leverfunktion eller -struktur.

Prov: Med en för ändamålet gjord biopsinål används för att ta en vävnadscylinder som sätts i 10% formalinlösning. Vid provtagningen bör uppmärksamhet fästas vid provets representativitet. Ingen levervävnad eller en för liten bit leder inte till diagnos.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Histologisk grundprocess, Weigert-van Gieson- och hematoxylin-eosin-färgningar. PAS- och preussinblå-färgningar för att påvisa glykogen och järn.

Resultat: Om provet är representativt, fås ofta en specifik patologisk-anatomisk diagnos. För att bestämma en specifik diagnos behövs tillräckligt detaljerade förhandsuppgifter i remissen, även de viktigaste laboratorieprovresultaten bör ingå. 

Njure, 4067* Ki-PAD

Indikationer: Misstänkta diffusa, närmast icke-neoplastiska sjukdomsprocesserer i njurvävnaden.
Prov: En särskilt för ändamålet tillverkad biopsinål används. Med ledning av röntgenundersökning tas en vävnadscylinder i 10 % formalinlösning. Innan man lägger vävnadsprovet I formalin, borde man med hjälp av ett stereomikroskop kontrollera att den består av njurparenkym. Glomeruli urskiljs som små hyperemiska runda strukturer eller ljusa runda förhöjningar. Muskel-eller fettvävnad är värdelöst som provmaterial.

Remiss: En självkopierande allmänremiss med två delar (den övre till patologilaboratoriet, den undre till försändaren) eller elektronisk remiss från enhet som kommit överens om elektronisk dataöverföring.

Metod: Histologisk grundprocess, Weigert-van Gieson- och hematoxylin-eosin-färgningar. PAS- och kongoröd-färgningar för att påvisa basalmembraner och amyloid. PLSF Ab gör inte direkta immunofluorescensundersökningar (4066 Ki-PAD-IF) från fryssnitt och inte heller elektronmikroskopi (4065 Ki-PAD-EM). Metenamin-silver-färgning kan vid behov göras som underleverans för att klargöra basalmembranstrukturen.

Resultat: Glomerulonefritförändringar kan oftast rätt noggrant typbestämmas redan på basen av grundmorfologin. Även amyloidos, diabetisk nefropati, nefroskleros och en del andra sjukdomar kan diagnostiseras. Däremot är immunofluorescens och elektronimikroskopi förutsättningar vid diagnostik av IgA-nefropati, lupus erythematosus, och andra glomerulonefriter.

Immunohistokemi, 4191 Ts-PAD-IH

Bakgrund: Ibland måste man undersöka tumörvävnadens antigenexpression för ställa en noggrann och riktig diagnos. Ifall den morfologiska bilden inte är diagnostisk, kan immunohistokemiska tilläggsfärgningar leda till specifik diagnos och därmed rätt behandling.

Speciellt vid bröstcancer är det numera rutin att undersöka tumörens östrogen- och progesteronreceptorstatus samt bedöma HER/neu2-proto-onkogenenproduktens eventuella överekspression; dessutom kan man bedöma bröstcancervävnadens celldelningshastighet genom att färga Ki-67-proliferationsantigenen.

Prov: Efter histologisk rutinprocess gjutet paraffinblock.

Metod: Antigenen i vävnaden igenkänns av mono- eller polyklonala första antikroppar framställda i mus eller kanin. Antikroppen som har bundit sig vid provet påvisas med polymerteknik. Vid dextranpolymeren har man bundit förutom märkesenzymet även ett sekundärserum. Principen är indirekt, och blir sensitivare på grund av flera vid dextranpolymeren bundna enzymmolekyler. Ett positivt resultat ses vid ljusmikroskopi som brun fällning, efter att proven har inkuberats i en diaminobentsidinlösning. För att identifiera vävnadsstrukturerna görs en bakgrundsfärgning med hematoxylin. Laboratoriets har ett antikroppurval som är planerad att fylla primärdiagnostikens krav. Den vårdande läkaren ska på basen av resultatet kunna remittera patienten till den rätta fortsatta undersöknings- eller vårdenheten, där man vid behov kan göra tilläggsundersöknigar.

Resultat: Efter tolkningen av immunohistokemiska tilläggsfärgningar ges ett utlåtande till den remmitterande läkaren utan skild avgift. Oftast är det i form av ett kompletterande utlåtande. I bröstcancerfall rapporteras östrogen- och progesteronreceptoristatus, ges en bedömning och tas ställning till ekspressionen av HER2/neu-proto-onkogenproduktens förekomst i tumörcellerna. I immunohistokemiskt proto-onkogenproduktpositiva fall kontrolleras fyndet ännu med en kromogen in situ hybridisastionsmetod. Ännu ett skilt utlåtande ges efter att resultatet fåtts. Vid lymfomdiagnostik ges utlåtande enligt det nyaste klassificeringssystemet. Ibland behövs vid lymfom immunohistokemiska undersökningar med universitetssjukhusresurser, för att man ska komma till en helt specifik diagnos.

Antigen/antikroppurval: Antikroppar som ingår i laboratoriets egna undersökningsurval räcker till en specific diagnos i mesta fall. Komplemetterade färgningar köpes från akkrediterade laboratoriet.— Patologen beställer de immunohistokemiska färgningar som behövs via LSPL Ab:s intranet. Kontaktpersoner: Lab: Jaana Katava (02) 2751 340 & 0401 585747 / Cellbiolog: Minnamaija Lintunen 040 7323027

Obduktioner

Pt-Obd-1, 4069 Pt-Obd-1

Aikuisen ruumiinavaus

Indikationer: Utrredning av medicinsk dödsorsak, verkan av givna behandlingar och andra sjukdomar. PLSF gör inte obduktioner där frågeställningen är rättsmedicinsk eller om sådan orsak misstänks.

NB: I lagen om utredning av dösorsak konstateras (7 §), att

»För utredande av dödsorsak skall polisen verkställa undersökning

  • då det icke är känt, att döden förorsakats av sjukdom, eller då den avlidne icke under sin sista sjukdom behandlats av läkare;

  • då döden förorsakats av brott, olycksfall, självmord, förgiftning, yrkessjukdom eller vårdåtgärd eller då det är anledning att befara, att döden föranletts av någon sådan orsak; eller

  • då dödsfall eljest inträffat överraskande.

Polisen ska underrätta åklagaren om ett dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i en förvaringslokal som avses i 2 § 6 punkten i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) eller annars frihetsberövad under polisens tillsyn. (22.7.2011/832)»

Remiss: Följer det remitterande sjukhusets/enhetens egen patientjournalpraxis.

Utförande: Den beställande enheten anvisar utrymmet där obduktionen görs, oftast med beställarens instrument. En patolog och biträdande obducent utför obduktionen. Patologen gör ett obduktionsprotokoll, tar mikroskopproven och ger ett histologiskt utlåtande.

Resultat: I obduktionsprotokollet och i mikroskopundersökningsutlåtandet ges ett förslag till dödsmekanism och signifikansen av andra fynd vid obduktionen bedöms. Den vårdande läkaren gör dödsattestet, när alla undersökningsresultat står till förfogande. Den vårdande läkaren skriver också begravningstillståndet och meddelar dödsfallet till befolkningsregistret. Om man har beslutat att utföra en obduktion, bör begravningstillståndet inte ges till begravningsbyrån innan obduktionen är utförd.

Kontaktperson: Harry Kujari, (02) 2751 350; 0400 864482, fax: 0420 864482

Pt-Obd-2 och Ts-Abortti, 4070 & 4034*

Obduktion av barn eller foster, 4070 Pt-Obd-2 och  4034 Ts-Abortti

Indikationer: Undersökning av medicinsk dödsorsak och eventuella missbildningar på barn eller foster. Sena missfall och sena aborter (fostrets vikt under 500 g och mindre än 22 veckors graviditet), dödfödda foster, perinatala dödsfall och småbarns- och skolbarns dödsfall. Om graviditeten har varat mindre än 12 veckor, är det frågan om ett missfall eller en abort, som behandlas som histologiskt prov (Ts-PAD-1-2).

Remiss: Följer patientjournalpraxisen vid det remitterande sjukhuset/enheten. Obstetrisk, perinatologisk och annan pediatrisk frågeställning bör noggrant specifieras. Också då det gäller foster bör graviditetens längd och moderns eventella sjukdomar nämnas.

Utförande: Obduktionen görs i utrymmen som beställaren anvisat, användande beställarens instrument. En patolog ochett obduktionsbiträdet utför obduktionen. Placentan, hinnorna och navelsträngen bör bifogas vid fosterobduktion. Patologen gör ett obduktionsprotokoll, tar mikroskopproven och ger ett histologiskt utlåtande.

Resultat: I obduktionsprotokollet och i mikroskopundersökningsutlåtandet ges ett förslag till dödsmekanism och signifikansen av andra fynd vid obduktionen bedöms. Den vårdande läkaren gör dödsattestet, när alla undersökningsresultat står till förfogande. Den vårdande läkaren skriver också begravningstillståndet och meddelar dödsfallet till befolkningsregistret. Om man har beslutat att utföra en obduktion, bör begravningstillståndet inte ges till begravningsbyrån innan obduktionen är utförd. —OBS: Om fostrets vikt överstiger 500g eller graviditeten har varat över 22 veckor, bör fostret begravas.

Pt-Obd-3 Cn-PAD, 4071 * & 4187 *

Neuropatologisk obduktion och neuropatologisk undersökning

Indikationer: Kroniska sjukdomar i nervvävnad och/eller ryggmärg. Speciellt i sådana fall, där den neurologiska sjukdomen har blivit oklar och när man vill veta vävnadsskadans noggranna lokalisation. Det handlar närmast om olika degerativa processer, dementi, iskemiska skador, infektioner och tumörer.

Remiss: Följer patientjournalpraxisen vid det remitterande sjukhuset/enheten. Eventuella undersökningar vid neurologisk enhet (tid, plats, fynd) bör nämnas i remissen. Utförande: Centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) levereras hela och fixerade i 10% formalinlösning till underleverantören efter vanlig obduktion (Åbo Universitets Centralsjukhus neuropatologiska laboratorium). Efter minst två veckors formalinfixering gör neuropatologen en hjärnsnittundersökning, tar mikroskopprover och ger ett utlåtande.

Resultat: Provframställningen, utlåtandet samt dess sändning vidare följer underleverantörens praxis. Underleverantören skickar räkningen direkt till den beställande enheten.

Pt-Obd-4, 4072 Pt-Obd-4

Mikrobiologisk obduktion

Indikationer: Utrredning av medicinsk dödsorsak med specielt hänsyn till möjligt roll av infektion i dödsmekanismen eller dödsursak, verkan av givna behandlingar och andra sjukdomar. För tillägsinformation, se Pt-Obd-1. Ansvarig läkare: Harry Kujari, tfn: 0400864482

Konsultationer

Pt-Konsul, 4050

Konsultation

Indikationer: Bedömningssvårigheter av prov tagna annanstans. Prov som tidigare svarats av PLSF Ab kan bedömas på nytt och vid olika tidpunkter tagna prov kan jämföras med varandra. — Om den som ursprungligen tagit provet ber en ny bedömning behandlas det som ett kompletterande utlåtande med gammal provnummer. Av eventuella PLSF Ab:s prov nämns provnummer. NB: Pt-Konsul är inte akkrediterade.

Prov: Färdigt färgade provglas, ofärgade snitt på provglas eller annat material som kan bedömas (elektronmikroskopbilder, histogram från flow cytometri och dylikt). Paraffinblock bör också sändas. Provmaterialet returneras.

Remiss: Remiss på papper eller elektroniskt.

Metod: En sakkunnigs utlåtande på basen av materialet eller eventuella tillägsfärgningar gjorda vid PLSF Ab.

Resultat: Specifik patologisk-anatomisk diagnos, som följer PLSF Ab:s praxis.

HPV-undersökningar

HPV-test, 4075 -HPVNhO (påvisning av »High risk» HPV), 8899* (cytologiskt prov Pt-Papa-1 kombinerat med »High risk» HPV påvisning -HPVNhO)

»High risk» HPV-analytik

Indikationer: Diagnostik av förstadier till cervixcancer genom identifikation av patienter med högrisk HPV infektion.

Provtagning: Borstprov där celler tas från slemhinnan och flyttas till en fixeringslösning för cellprover. Laboratoriet levererar både borstar och fixeringskärl för provtagning. Dessa kan beställas per e-post (labrat@lspl.fi).

OBS! Man bör märka att HPV provet bör tas före all annan instrumentation, tvätt eller ättiksbehandling osv. och först därefter utförs andra undersökningar. HPV provet tas först, borständan lösgörs och lämnas i burken. Först därefter tas det cytologiska (papa-) provet på traditionellt sätt på glaset med för ändamålet avsedda egna instrument.

Remiss: Elektronisk remiss: Enligt Finlands kommunförbunds laboratorienomenklatur är koden för högrisk HPV analys (HVP-HR-) 4075 och för kombinerat gynekologiskt cytologiskt prov och högrisk HPV analys 8899. —I remisser som görs på papper bör nämnas att (även) ett HPV prov har tagits. Pappersremisser finns till förfogande på laboratoriets websidor (lspl.fi/lahetelomakkeita).

Metod: Identifieringen av »High risk» HPV görs med molekylbiologisk metodik. Analysen baserar sig på realtids-PCR. Tester identifierar enskilt HPV typerna 16 och 18 som medför en särskilt stor risk för förstadieförändringar. Därtill identifieras de andra kända risktyperna kombinerat (HPV 31, 33, 35, 39, 45, 51, 52, 56, 58, 59, 66 och 68).

Resultat: HPV 16, 18 och andra HR typer raportereas som positiva eller negativa. I kombinationsanalys (papa-provet samt HPV) HPV-resultat raporteras på med cytologisk raport blad.

Bakgrund: PLSF-laboratoriet erbjuder från och med 1.11.2014 analys av »High risk» humant papillomvirus (»Human papillomavirus», HPV) från cellprover som tagits från cervix.

Avsikten är att hjälpa klinikern att koncentrera cytologiska kontroller till den högrisk HPV positiva gruppen, och göra beslut angående den cytologiska provtagninsfrekvensen hos de högrisk HPV negativa patienterna.

Cervikal skivepitelcancer samt dess förstadieförändringar förorsakas regelmässigt av högrisk HPV. Kvinnor som är HPV 16 positiva har under några års uppföljning en 20 gånger högre risk att få CIN II, CIN III och skivepitelcancer jämfört med högrisk HPV negativa kvinnor. Även HPV 18 förorsakar en markant ökad risk för nämnda förändringar. Risken som medförs av de andra HR HPV infektionerna är måttlig. Denna uppfattning baserar sig på en mm. ATHENA-studien, där över 40 000 kvinnor deltog (1).

Slutsatserna av provsvaret dras av klinikern, som kan lägga vikt på att undvika onödiga kolposkopier eller alternativt att upptäcka dysplasier i ett möjligast tidigt skede. Onödig (icke indiserad) gynekologisk cytologisk provtagning har nyligen kritiserats (2, 3). Man siktar på att rikta den cytologiska diagnostiken till kvinnor med risk för förstadieförändringar, och minska »High risk» HPV negativa kvinnors onödiga cytologiska prover. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg, att ett negativt »High risk» HPV -prov inte utesluter möjligheten att senare få en sådan infektion.

Akkreditation och kontaktuppgifter: Akkretation söks 2015 från FINAS enligt standarder En ISO/IEC 170525 och EN ISO 15189. Kontaktperson och läkare ansvarig för HPV-diagnostik : Jukka Hytönen, MD, docent, specialist i klinisk mikrobiologi, tel. 0407 690 859

Referenser:

[1] Cox JT, Castle PE, Behrens CM, Sharma A, Wright TCJ, Cuzick J. Comparison of cervical cancer screening strategies incorporating different combinations of cytology, HPV testing, and genotyping for HPV 16/18: results from the ATHENA HPV study. Am J Obstet Gynecol. 2013;208:184.e1-184.e11.

[2] Salo H, Nieminen P, Kilpi T et al. Divergent coverage, frequency and costs of organised and opportunistic Pap testing in Finland. Int J Cancer. 2014;135:204-213.

[3] Malila N, Yliskoski M. Seulontaohjeman ulkopuoliset Papa-n√§ytteet kuormittavat terveydenhuoltoa. Suomen Lääkäril. 2104;39:2430.

Avtalsenliga tjänst, teknisk provframställning

Teknisk provframställning, [utan kodnummer]

Teknisk provframställning


Laboratoriet kan åt tex forskare framställa vävnadsblock av humana eller djurvävnader, eller färgningar som ingår i laboratoriets färgningsurval. Om beställaren så önskar, kan man också förhandla om att starta en ny färgningsprocedur. Adekvata myndighetstillstånd bör skickas till laboratoriet före materialet behandlas. För framställningen av snitt bör beställaren komma överens om de tekniska detaljerna (t ex typ av provglas) tillsammans med den ansvarande läkaren redan innan materialet levereras. För varje projekt bör man också komma överens om tidsramen för processen samt dokumenteringen av loguppgifter tillsammans med laboratoriet. Före projektet startas ska man komma överens om levereransen av material till laboratoriet. – PLSF Ab har erfarenhet av verksamhet tillsammans med forskargrupper och medicinindustri, och kan därför handha krävande projekt. Patologernas specialkunnande garanterar att rätt kontaktperson finns tillgänglig, om specialkunnande inom klinisk patologi behövs.

Prov: Enligt provets karaktär fixerad vävnad, paraffinblock, färdiga histologiska eller cytologiska prover eller ofärgade snitt.

Remiss: För projektet överenskommen remissblankett, där även kontaktuppgifter framkommer.

Metod: Överenskommen slutprodukt (preparat) eller sakkunnigt utlåtande over materialet.

Resultat: Enligt överenskommelse.